klaga

Svenska

Verb

Böjningar av klaga	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klaga	klagas
Presens	klagar	klagas
Preteritum	klagade	klagades
Supinum	klagat	klagats
Imperativ	klaga	–
Particip
Presens	klagande, klagandes
Perfekt	–

klaga

• uttal: ˈklɑ̀ːga

1. göra känt att man inte är nöjd med något eller någon, utan önskar en ändring eller åtgärd

   1905: Ord och bild:

   Jo, han hade för visso en flicka hemma i Arkelsby, en riktigt rar jänta för resten, och han fick ju ett »vy» från henne hvar vecka, så han kunde inte klaga.

   Jag har klagat på tidningens språkbruk de senaste åren.

   Du får klaga på hårddisken som gick sönder efter bara en vecka.

   Besläktade ord: anklaga, beklaga, klagan, klagobrev, klagodikt, klagolåt, klagomål, klagomur, klagorim, klagorop, klagoskri, klagoskrift, klagosång, klagotid, klagovisa

Översättningar

göra känt att man inte är nöjd

• bokmål: klage ^(no)
• engelska: complain ^(en), whine ^(en)
• franska: se plaindre ^(fr)
• färöiska: klaga
• nederländska: klagen ^(nl)
• ryska: жаловаться ^(ru) (zjalovat'sia)
• tyska: klagen ^(de), jammern ^(de)
• ungerska: panaszkodik ^(hu)

Färöiska

Verb

klaga

1. klaga