klara

Se även Klara.

Svenska

Verb

Böjningar av klara	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klara	klaras
Presens	klarar	klaras
Preteritum	klarade	klarades
Supinum	klarat	klarats
Imperativ	klara	–
Particip
Presens	klarande, klarandes
Perfekt	klarad

klara

1. lyckas med; kunna

   Klarar du provet, tror du?

   Han klarade uppgiften!

   Hon klarar att jonglera med 5 bollar.

2. överleva; ta sig igenom (något) utan att ta skada

   Tror du att porslinet klarar transporten?

3. (reflexivt: klara sig) kunna ta hand om sig

   Klarar du dig själv medan vi åker bort?

4. (reflexivt: klara sig) ha tillräckligt med resurser för att överleva

   Klarar du dig på den lönen?

5. (reflexivt: klara sig) undvika (skador); inte drabbas av (skador)

   Hanna klarade sig från allvarligare skador.

   Glasen klarade sig som tur var.

6. tåla

   Den här glasspinnebron är byggd för att klara 2 kilo.

Fraser

• klara av

Adjektiv

klara

1. böjningsform av klar