klocka

Svenska

Substantiv

Böjningar av klocka	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	klocka	klockan	klockor	klockorna
Genitiv	klockas	klockans	klockors	klockornas

klocka

• uttal: /ˈklɔ̀ka/

1. tidmätare (ursprungligen mekanisk (analog) med rund urtavla och visare, men kan även vara digital)

   Klockan i köket har stannat och behöver nog ett nytt batteri.

   Synonymer: kluka (orsamål)

2. klockslag

   Vet ni vad klockan är?

3. konformigt metallföremål avsett att frambringa ljud vid påverkan (jämför bjällra)

   Klockorna i kyrktornet vägde flera ton styck

4. även om andra klockformade saker men med annan funktion

   Dykarklocka användes förr för att kunna dyka djupt

Grammatik

klockslag

Refereras ibland till med pronomenet hon.

Etymologi

Från medeltidslatin clocca, "(kyrk)klocka", även "kåpa" (jämför engelska clock och cloak, franska cloche, tyska Glocke), troligen av iriskt ursprung, troligen ljudhärmande.

Synonymer

tidmätare

• ur

Sammansättningar

sammansättningar

armbandsklocka blåklocka dykarklocka dörrklocka gasklocka golvklocka klockcykel

klockfrekvens klockkurva klockmalva klockradio klockslag klockspel klockväxt

kyrkklocka köksklocka moraklocka ringklocka schackklocka skeppsklocka

slagklocka stationsklocka väckarklocka väggklocka äggklocka ängsklocka

Meronymer

• minutvisare
• sekundvisare
• timvisare
• urtavla

Besläktade ord

• klockare

Översättningar

tidmätare  

danska: ur (da) n engelska: clock (en), watch (en) esperanto: horloĝo (es) finska: kello (fi) franska: horloge (fr) f, montre (fr) f isländska: úr (is) italienska: orologio (it)

japanska: 時計 (ja) malajiska: jam (ms) nederländska: klok (nl) mf polska: zegar (pl), zegarek (pl), dzwon (pl) ryska: часы (ru) m pl. spanska: reloj (es) m tyska: Uhr (de) f

ljudande klocka  

danska: klokke (da) u engelska: bell (en) finska: kello (fi)

franska: cloche (fr) f nederländska: klok (nl) mf tyska: Glocke (de) f

Se även

• skälla

Verb

Böjningar av klocka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	klocka	klockas
Presens	klockar	klockas
Preteritum	klockade	klockades
Supinum	klockat	klockats
Imperativ	klocka	–
Particip
Presens	klockande, klockandes
Perfekt	klockad

klocka

1. ta tiden för en händelse; mäta hur lång tid något tar
2. speciellt mäta tiden det tar att färdas en viss sträcka; mäta hastighet

   Bilen klockades till hundratjugo kilometer i timmen.

3. (digitalteknik) styra med en speciell pulsformad klocksignal, på det att saker och ting endast ska hända då klockan byter tillstånd från hög nivå till låg (eller i vissa tillämpningar tvärtom)

Översättningar

mäta tid

mäta hastighet

styra elektronisk krets

engelska: clock (en)