knacka
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även knäcka.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Verb
| Böjningar av knacka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | knacka | knackas |
| Presens | knackar | knackas |
| Preteritum | knackade | knackades |
| Supinum | knackat | knackats |
| Imperativ | knacka | – |
| Particip | ||
| Presens | knackande, knackandes | |
| Perfekt | knackad | |
knacka
- producera ett kort men starkt ljud, vanligen genom att slå knytnäven eller ett finger mot ett hårt material
- Knacka på fönstret så hör de oss.
- (om en förbränningsmotor) antända bränsleblandningen vid fel tidpunkt under cykeln