knollra

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av knollra  Aktiv Passiv
Infinitiv knollra knollras
Presens knollrar knollras
Preteritum knollrade knollrades
Supinum knollrat knollrats
Imperativ knollra
Particip
Presens knollrande, knollrandes
Perfekt   (knollrad)?

knollra

  1. (reflexivt: knollra sig) locka sig, krusa sig
    1934: Det nya Eden: ett svenskt emigrationsäventyr, Per Nilsson-Tannér:
    Gamla psalmböcker, som så mången kväll spritt andakt i låga stugor, knollrades samman som torra löv.
    1943: Lars Laurila, Sally Salminen:
    Det tjocka håret blev genomsvettigt och knollrade sig; då och då strök en fläkt från sjön behaglig och svalkande över hans huvud.
    Besläktade ord: knollrig