knut

Se även Knut.

Svenska

Substantiv

Böjningar av knut	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	knut	knuten	knutar	knutarna
Genitiv	knuts	knutens	knutars	knutarnas

knut u

• uttal: /knʉːt/

1. anordning med sammanbundna snören, trådar eller rep eller delar av dessa, konstruerad så att den låser sig vid åtdragning

   Du måste dra åt knuten, annars kommer den inte att hålla.

2. hörn på hus, särskilt timmer

Besläktade ord

sammanbundna snören

• knyta

Sammansättningar

sammanbundna snören

• dubbelknut
• hårknut

Översättningar

sammanbundna snören

Översättningar  

engelska: knot (en) esperanto: nodo (eo) franska: nœud (fr) m grekiska: κόμπος (el) m

nederländska: knoop (nl) m spanska: nudo (es) m tyska: Knoten (de) m

Se även

sammanbundna snören

• knop
• rosett