knut

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Se även Knut.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av knut  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ knut knuten knutar knutarna
Genitiv knuts knutens knutars knutarnas

knut u

  1. anordning med sammanbundna snören, trådar eller rep eller delar av dessa, konstruerad så att den låser sig vid åtdragning
    Du måste dra åt knuten, annars kommer den inte att hålla.
    Synonymer: knop, rosett
    Sammansättningar: dubbelknut, hårknut, järnvägsknut, knutpunkt
    Besläktade ord: knyta
  2. hörn på hus, särskilt timmer

Översättningar[redigera]