kol

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Se även kol- och KOL.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Homofoner 1.1.2 Sammansättningar 1.1.3 Se även 1.1.4 Fraser 1.1.5 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av kol 1-2	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kol	kolet
Genitiv	kols	kolets

Böjningar av kol 3-4	Singular		Plural
neutrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kol	kolet	kol	kolen
Genitiv	kols	kolets	kols	kolens

kol

1. grundämnet med atomnummer 5 och kemisk beteckning C

   Nästa element i det periodiska systemet är kväve, N, och föregående är bor, B

2. ett fossilt, fast bränsle
3. stycke kol, vanligen stenkol eller brunkol

   Lägg i två kol i spisen

4. kolatom

   Fråga Forskare om kemi, Linköpings universitet Vårt vanliga bordssocker , sackaros , är ett kolhydrat med formeln C₁₂H₂₂O₁₁ och består av två ringar med fem kol och ett syre i vardera ringen

[redigera] Homofoner

• kål

[redigera] Sammansättningar

bränslet

• stenkol
• brunkol
• träkol

[redigera] Se även

• karbon
• karbonat
• organisk kemi

[redigera] Fraser

• lägga på ett kol

[redigera] Översättningar

• armeniska: ածխածին ^(hy) (atschatsin)
• engelska: carbon ^(en) (1, 2, 4) coal ^(en) (3)
• franska: charbon ^(fr) m
• italienska: carbonio ^(it) (1) carbone ^(it) (2,3)
• polska: węgiel ^(pl) m
• spanska: carbono ^(es) m
• vietnamesiska: cacbon ^(vi)