kol
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även Kol, köl, kol- och KOL.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av kol 1-2 | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kol | kolet |
| Genitiv | kols | kolets |
| Böjningar av kol 3-4 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kol | kolet | kol | kolen |
| Genitiv | kols | kolets | kols | kolens |
kol
- grundämnet med atomnummer 6 och kemisk beteckning C
- ett fossilt, fast bränsle

- stycke kol (2), vanligen stenkol eller brunkol
- Lägg i två kol i spisen
- kolatom
- Fråga Forskare om kemi, Linköpings universitet Vårt vanliga bordssocker , sackaros , är ett kolhydrat med formeln C12H22O11 och består av två ringar med fem kol och ett syre i vardera ringen
Homofoner [redigera]
Sammansättningar [redigera]
bränslet
Se även [redigera]
Fraser [redigera]
Översättningar [redigera]
grundämne
fossilt, fast bränsle
stycke av bränslet kol