konjugation

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av konjugation  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ konjugation konjugationen konjugationer konjugationerna
Genitiv konjugations konjugationens konjugationers konjugationernas

konjugation

  1. (lingvistik) verbböjning särskilt med avseendetidsformer