konjunktion

Se även Konjunktion.

Svenska

Substantiv

Böjningar av konjunktion	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konjunktion	konjunktionen	konjunktioner	konjunktionerna
Genitiv	konjunktions	konjunktionens	konjunktioners	konjunktionernas

konjunktion

1. (lingvistik, ordklasser) ord som binder samman två satsdelar eller satser och samtidigt anger ett förhållande mellan dessa, såsom att båda är sanna eller att den ena satsens sanning leder till den andra satsens sanning; vanliga exempel är och, eller, om, eftersom, medan, att etc.

   Synonymer: samordnande konjunktion

2. (logik) påstående innehållande och eller själva logiska operatorn "och"
3. (astronomi) tillfällig placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen sett från jorden

   Antonymer: opposition

Hyperonymer

ord som binder samman två satsdelar eller satser

• ordklass

Kohyponymer

ord som binder samman två satsdelar eller satser

• adjektiv
• adverb
• interjektion
• preposition
• pronomen
• räkneord
• substantiv
• verb

Fraser

• samordnande konjunktion (konjunktion)
• underordnande konjunktion (subjunktion)

Översättningar

samordnande konjunktion, ord som binder samman två satsdelar  

danska: bindeord (da) engelska: conjunction (en) finska: konjunktio (fi), sidesana (fi) franska: conjonction (fr) f färöiska: sambinding (fo) f

grekiska: σύνδεσμος (el) m nederländska: voegwoord (nl) n polska: spójnik (pl) m tyska: Konjunktion (de)

logisk konjunktion, påstående innehållande och  

engelska: conjunction (en) finska: konjunktio (fi) nederländska: conjunctie (nl) f

tillfällig placering av två himlakroppar  

engelska: conjunction (en) finska: konjunktio (fi),

Se även

placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen

• kvadratur
• zenit