konjunktion

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Antonymer 1.1.2 Hyperonymer 1.1.3 Kohyponymer 1.1.4 Översättningar 1.1.5 Se även

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av konjunktion	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konjunktion	konjunktionen	konjunktioner	konjunktionerna
Genitiv	konjunktions	konjunktionens	konjunktioners	konjunktionernas

konjunktion

1. (lingvistik, ordklasser) ord som binder samman två satsdelar eller satser och samtidigt anger ett förhållande mellan dessa, såsom att båda är sanna eller att den ena satsens sanning leder till den andra satsens sanning; vanliga exempel är och, eller, om, eftersom, medan, att etc.
2. (matematik) påstående innehållande och eller själva logiska operatorn "och"
3. (astronomi) tillfällig placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen sett från jorden

[redigera] Antonymer

placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen

• opposition

[redigera] Hyperonymer

ord som binder samman två satsdelar eller satser

• ordklass

[redigera] Kohyponymer

ord som binder samman två satsdelar eller satser

• adjektiv
• adverb
• interjektion
• preposition
• pronomen
• räkneord
• substantiv
• verb

[redigera] Översättningar

[redigera] Se även

placering av två himlakroppar nära varandra på samma sida av stjärnhimlen

• zenit