konnotation
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av konnotation | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | konnotation | konnotationen | konnotationer | konnotationerna |
| Genitiv | konnotations | konnotationens | konnotationers | konnotationernas |
konnotation
- ords bibetydelse som skiljer sig från grundbetydelsen
[redigera] Etymologi
Efter engelskan connote, av medeltidslatinets connotare(=ange tillsammans med), av latinets cum (=med) + notare (=förse med märke).
