konsonant

Se även Konsonant.

Svenska

Substantiv

Böjningar av konsonant	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	konsonant	konsonanten	konsonanter	konsonanterna
Genitiv	konsonants	konsonantens	konsonanters	konsonanternas

konsonant

1. (lingvistik) språkljud som bildas med varierande förträngning av språkröret
2. bokstav som representerar sådant språkljud; b, d, g etc.

Antonymer

• vokal

Sammansättningar

• konsonantfonem
• konsonantkombination

Hyperonymer

språkljud

• språkljud
• fonem

Hyponymer

språkljud

• klusil
• frikativa
• affrikata
• nasal
• lateral
• klickljud

Översättningar

språkljud  

engelska: consonant (en) finska: : konsonantti (fi), kerake (fi) franska: consonne (fr) f

polska: spółgłoska (pl) f tyska: Konsonant (de) m, Mitlaut (de) m

bokstav  

engelska: consonant (en) finska: : konsonantti (fi), kerake (fi) franska: consonne (fr) f

polska: spółgłoska (pl) f tyska: Konsonant (de) m, Mitlaut (de) m