kråka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
kråka
Gråkråka

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av kråka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ kråka kråkan kråkor kråkorna
Genitiv kråkas kråkans kråkors kråkornas

kråka

  1. en art (Corvus corone) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten kråka
    1906-1907: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf:
    Han vände sig om och såg, att en kråka hade gripit tag i hans skjortlinning.
  2. (ålderdomligt) typ av kvinnohatt
  3. mindre markering med penna; signatur
    - Kan du vara snäll och sätta en kråka här på pappret.
  4. en bit torkat snor; snorkråka
    Flickan petade fram en stor kråka ur vänstra näsborren.

Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  

Sammansättningar: blåkråka, kråkbär, kråkfåglar, kråkfötter, kråksång, kråkunge, snorkråka, spillkråka
Fraser: det fina i kråksången, elda för kråkorna, skriva som en kråka

Etymologi[redigera]

Fornsvenska krāka = isländska kráka, danska krage, till en germansk stam *kræk- eller med k-suffix (vanligt i djurnamn) till *kræ- i det västgermanska ordet för 'kråka': fornsaxiska krâia, fornhögtyska även krāwa (tyska Krähe), fornengelska cráwe (engelska crow), med motsvarande verb: tyska krähen och så vidare; i båda fallen ljudhärmande, indoeuropeiskt *grē(g)-.[1]

Översättningar[redigera]

Källa[redigera]

  1. Elof Hellquist, Svensk etymologisk ordbok, 1922