kränka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av kränka  Aktiv Passiv
Infinitiv kränka kränkas
Presens kränker kränks (kränkes)
Preteritum kränkte kränktes
Supinum kränkt kränkts
Imperativ kränk
Particip
Presens kränkande, kränkandes
Perfekt kränkt

kränka

  1. behandla nedsättande (oftast genom att angripa eller tala negativt om den personliga hedern)
    Synonymer: förolämpa, förödmjuka, vanära, vanhedra, skända, förnärma, skymfa
  2. låta bli att respektera bestämmelse e.d.; bryta mot eller överträda överenskommelse, lag e.d.; göra ingrepp eller intrång i, förgripa eller våldföra sig på någons rättighet eller frihet
    Synonymer: överträda, bryta mot; förgripa sig på, våldföra sig på
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska krænkia, av medellågtyska krenken.
Besläktade ord: kränkning

Översättningar[redigera]