kula

Se även kuła.

Svenska

Substantiv

Böjningar av kula	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kula	kulan	kulor	kulorna
Genitiv	kulas	kulans	kulors	kulornas

[1] kula

[3] 9mm kula

[4] ett björnskelett i kulan

[8] i gult fält tre kulor av röd, ordnade två över en (vapnet av Courtenay-släktet, grevar av Devon)

kula

1. sfäriskt, massivt föremål av relativt liten storlek

   Synonymer: klot

   Sammansättningar: glaskula, plastkula, rivningskula, stenkula

2. liten klotformad leksak som används i flera barnlekar

   1878: Ungdomens bok, Albert Norman:

   Innan man hade uppfunnit konsten att göra lämpliga kulor, lekte barnen med små runda stenar, sådana, som i överflöd finnas vid stränderna af bäckar, floder, sjöar och haf.

   Synonymer: putekula, spelkula, stenkula

3. projektil avfyrad ur eldvapen

   Synonymer: skott

   Sammansättningar: gevärskula, kulbana, kulhål

4. underjordisk hålighet

   Synonymer: håla, lya

   Sammansättningar: jordkula

5. (slang) testikel; kortform för pungkula
6. (slang, i plural: kulor) pengar
7. (ålderdomligt) parti i vissa spel
8. (heraldik) en bild med rund form

   Användning: En kula av guld eller silver kallas byzantin.

Etymologi: Från tyska Kugel (”kula”).

Fraser: börja på ny kula

Se även tesaurus: Vapen, Krigföring, Täthet, Framdrivning, Utsvällning, Trindhet, Tillhåll

Översättningar

sfäriskt föremål

• asturiska: pelota ^(ast) f
• bokmål: kule ^(no) mf
• danska: kugle ^(da) u
• engelska: ball ^(en), marble ^(en)
• finska: kuula ^(fi)
• italienska: biglia
• japanska: 玉 ^(ja)
• nederländska: bal ^(nl) m, balletje ^(nl) n
• polska: kula ^(pl) f
• portugisiska: bola ^(pt) f
• tyska: Kugel ^(de) f

projektil

• afrikaans: koeël
• belarusiska: ку́ля f
• bokmål: kule ^(no) mf
• bulgariska: куршу́м m
• danska: kugle ^(da) u
• engelska: shot ^(en), bullet ^(en)
• esperanto: kuglo
• estniska: kuul ^(et)
• finska: kuula ^(fi)
• franska: balle ^(fr) f
• färöiska: kúla f
• galiciska: bula
• indonesiska: peluru ^(id)
• isländska: kúla ^(is)
• italienska: proiettile ^(it) m
• lakota: mázasu, sú
• latin: glans f
• lettiska: lode f
• litauiska: kulka f
• makedonska: куршум m
• nederländska: kogel ^(nl) m
• polska: kula ^(pl) f, pocisk ^(pl) m
• portugisiska: bala ^(pt) f
• rumänska: glonț ^(ro) n
• ryska: пу́ля ^(ru) f
• slovakiska: guľka f
• slovenska: krogla ^(sl) f
• spanska: bala ^(es) f
• swahili: risasi ^(sw)
• tjeckiska: kulka ^(cs) f
• turkiska: mermi ^(tr), kurşun ^(tr)
• turkmeniska: seçme
• tyska: Kugel ^(de) f
• ukrainska: ку́ля f
• ungerska: golyó ^(hu)
• uzbekiska: oʻq ^(uz)

hålighet

• engelska: den ^(en)
• polska: jama ^(pl) f, dziura ^(pl) f, nora ^(pl) f
• tyska: Höhle ^(de) f

Verb

Böjningar av kula	Aktiv
Infinitiv	kula
Presens	kular
Preteritum	kulade
Supinum	kulat
Imperativ	kula
Particip
Presens	kulande, kulandes
Perfekt	–

kula

1. sjunga med gäll röst för att locka på kor

   Besläktade ord: kulning

Polska

Substantiv

kula f

1. klot, kula

Verb

kula

1. böjningsform av kulać; halta