kull
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adverb
kull
[redigera] Interjektion
kull
[redigera] Substantiv
| Böjningar av kull 1-3 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kull | kullen | kullar | kullarna |
| Genitiv | kulls | kullens | kullars | kullarnas |
| Böjningar av kull 4 | Oräknebart | |
|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kull | kullet |
| Genitiv | kulls | kullets |
| Böjningar av kull 4-5 | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| neutrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | kull | kullet | kull | kullen |
| Genitiv | kulls | kullets | kulls | kullens |
kull
- (sällan om andra djur än däggdjur och fåglar) samtliga ungar som är födda eller kläckta under samma fortplantningsperiod
- (sällan om andra djur än däggdjur och fåglar) grupp djur bestående av moder med ungar från samma kull (1)
- (om fåglar) ägg som är lagda av samma individ under samma fortplantningsperiod
- lek som går ut på att en person försöker få tag på andra deltagare i leken (och säga "kull" när han nuddar dem), för att sedan låta offret bli den som försöker kulla
- det att någon blir kullad
[redigera] Synonymer
- det att någon blir kullad
- leken kull