kust

Svenska

Substantiv

Böjningar av kust	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	kust	kusten	kuster	kusterna
Genitiv	kusts	kustens	kusters	kusternas

kust

1. (geografi) landområde som ligger i närheten av ett hav

   1892: Amerika, dess upptäckt, eröfring och fyrahundraåriga utveckling, Otto Wilhelm Ålund:

   Under ett af sina ströftåg fick Balboa af en cazik höra berättas om ett sex dagsresor därifrån mot söder beläget stort haf, på hvars kust låge ett ännu mycket guldrikare land.

   1934: Svenska Turistföreningens årsskrift:

   Ty sillen hade börjat gå till vid Hallands och Bohusläns kuster i förut aldrig sedda mängder.

Sammansättningar

kustbevakning kustkedja kustlinje kustnivå kustnära kustremsa kuststad kustvakt

kustväder havskust nordkust ostkust sydkust västkust

Fraser

• kusten är klar

Översättningar

Översättningar  

bokmål: kyst (no) m danska: kyst (da) u engelska: coast (en) japanska: 沿海 (ja) (えんかい (ja), enkai) nederländska: kust (nl) nynorska: kyst (nn) m

polska: wybrzeże (pl) n portugisiska: costa (pt) spanska: costa (es) tyska: Küste (de) f

Nederländska

Substantiv

kust

1. (geografi) kust