låta

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av låta 1 Aktiv Passiv
Infinitiv låta låtas
Presens låter låts (låtes)
Preteritum lät läts
Supinum låtit låtits
Imperativ låt
Particip
Presens låtande, låtandes
Perfekt (låten)

Not:
Perfektparticip existerar med tillhörande partikel.
Böjningar av låta 2 Aktiv
Infinitiv låta
Presens låter
Preteritum lät
Supinum låtit
Imperativ låt
Particip
Presens låtande, låtandes
Perfekt

låta 1

  1. (transitivt) ge /någon eller något/ möjlighet /att/
    Föräldrar rekommenderas att inte låta barnen cykla till/från skolan utan vuxet sällskap.
    Detta är ingen hundtoalett, var snäll och låt hunden kissa på något annat lämpligt ställe!
    Sammansättningar: förlåta, tillåta, upplåta
  2. (intransitivt) bestämma sig för (och/eller beordra)
    Kung Herodes påstås ha låtit döda varje pojke under 2 år, i tron att Jesusbarnet var ett av dem.
  3. (matematik) införa en matematisk beteckning
    Låt a och b beteckna längderna av kateterna samt c hypotenusan i en rätvinklig triangel. Då gäller att a2 + b2 = c2. (Pythagoras sats)

låta 2

  1. producera och ge ifrån sig ljud
    Fåglarna låter ovanligt.
    Synonymer: ljuda
    Besläktade ord: låt
  2. förefalla, tyckas
    Det låter på dig som om du tröttnat på ditt jobb.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Av fornsvenska lāta, av fornnordiska láta, av urgermanska *lētaną.
Sammansättningar: avlåta, belåta, inlåta, nedlåta, underlåta, utlåta, åderlåta, överlåta
Fraser: låta bli, låta gå, låta göra

Översättningar[redigera]