logik

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Besläktade ord 1.1.3 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av logik 1-2	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	logik	logiken
Genitiv	logiks	logikens

Böjningar av logik 3	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	logik	logiken	logiker	logikerna
Genitiv	logiks	logikens	logikers	logikernas

logik

• uttal: /lɔˈgiːk/

1. (vetenskaper) vetenskapen om resonerande (tänkande) på sådant sätt att slutsatser helt säkert är sanna, under förutsättning att premisserna de grundar sig på är sanna

   Bland logikens mest grundläggande lagar återfinns de Morgans två lagar.

2. (vardagligt) det att något förefaller rimligt

   Det finns ingen logik i ditt påstående!

3. en typ av formellt system som studeras inom vetenskapen logik

   Några exempel på logiker är: satslogik, predikatlogik och intuisionistisk logik.

[redigera] Etymologi

I svenskan sedan 1636. Från latinets logica, från grekiska λογική, femininum av λογικός, ytterst från λόγος, "ord", "förnuft" (jämför t.ex. lexikon och latinets legere, varav bl.a. lektion). Jämför logistik.

[redigera] Besläktade ord

• logisk
• logiker

[redigera] Översättningar