lustigkurre

Svenska

Substantiv

Böjningar av lustigkurre	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	lustigkurre	lustigkurren	lustigkurrar	lustigkurrarna
Genitiv	lustigkurres	lustigkurrens	lustigkurrars	lustigkurrarnas

lustigkurre

1. person som ofta skojar och skämtar

   Synonymer: muntergök, spjuver, skämtare, spelevink

Översättningar

person som ofta skojar och skämtar

• bokmål: vittigper m
• engelska: wag ^(en)
• tyska: Spaßvogel ^(de) m, Witzbold ^(de) m, Scherzbold ^(de) m