länsman

Svenska

Substantiv

Böjningar av länsman	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	länsman	länsmannen	länsmän	länsmännen
Genitiv	länsmans	länsmannens	länsmäns	länsmännens

länsman

1. (historia) tjänsteman med uppgift att inom sitt tilldelade härad eller en del utav detta till en viss grad representera den staten, i senare tid främst med uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet

   1923: Adel, präster, smugglare, bönder, Albert Engström:

   Ja, fjärdingsman hade inget annat att göra än att vända och resa tillbaka till länsman och anmäla hur det var.

   Sammansättningar: kronolänsman

2. (slang) polis

Översättningar

tjänsteman med uppgift att inom sitt tilldelade härad eller en del utav detta till en viss grad representera den staten, i senare tid främst med uppgift att upprätthålla allmän ordning och säkerhet

• finska: nimismies ^(fi)
• tyska: Lensmann m