mån

Kvalitetskontroll – struktur →

Den här sidans struktur behöver åtgärdas (instruktioner).
Motivering: se ex. månde

Svenska

Adjektiv

Faktakoll: Innehåller ifrågasatta uppgifter. Se diskussion.
Böjningar av mån		Positiv	Komparativ	Superlativ
		Attributivt
Obestämd singular	Utrum	–	–
	Neutrum	–
Bestämd singular	Maskulinum	–	–	–
	Alla	–	–	–
Plural		–
		Predikativt
Singular	Utrum	mån	månare	månast
	Neutrum	månt
Plural		måna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning		–

mån

1. som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke

   Synonymer: angelägen, omtänksam

   Fraser: (konkreta) vara mån om ngt

   Besläktade ord: måna

Översättningar

som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke

• polska: troskliwy ^(pl), zapobiegliwy ^(pl)

Förkortning

mån

1. förkortning för månad
2. förkortning för måndag

Substantiv

mån u (oböjligt) (en mån)

1. (i abstrakta sammanhang) utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala, beskaffenhet, kvalitet

   Synonymer: grad

   Sammansättningar: jordmån

   Fraser: (konkreta) i mån av behov/förmåga/plats/tid, i någon/viss/ringa/görligaste/möjligaste mån, i vilken mån (oftast i indirekta frågor), i sin mån - (på sitt sätt, för sin del)

   Etymologi: kommer av adjektivet mån (angelägen) i betydelsen: hur angelägen man är om något, hur viktigt eller värdefullt eller stort något är

2. (i sammansättningar) marginal, utrymme eller utsträckning av en företeelse

   Sammansättningar: hårsmån, krympmån, prutmån

Översättningar

utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala

• bokmål: monn ^(no) n
• engelska: degree ^(en)
• polska: stopień ^(pl) m, miara ^(pl) f
• tyska: Grad ^(de) m

Verb

Böjningar av mån	Aktiv
Infinitiv	–
Presens	mån
Preteritum	månde, månne
Supinum	–
Imperativ	–
Particip
Presens	–
Perfekt	–

mån

1. (ålderdomligt, modalt hjälpverb) hjälpverb som uttrycker något som kan hända

   Sammansättningar: månntro/måtro (mån tro = kan jag tro, kan hända, kanhända)

2. böjningsform av månne
3. böjningsform av månde

Etymologi: Presens och preteritum är kvarlevor av det fornnordiska hjälpverbet munu, som finns kvar på isländska och där mest är motsvarigheten till svenskans hjälpverb ska (skola)