mån

Kvalitetskontroll - struktur →

Denna artikels struktur behöver åtgärdas. Se Wiktionary:Stilguide för exempel.
Motivering: se ex. månde

Svenska

Adjektiv

mån

1. som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke

   Synonymer: angelägen, omtänksam

   Vanliga konstruktioner: vara mån om, (jämför måna om)

Förkortning

mån

1. förkortning för måndag

Substantiv

mån (böjs ej)

1. utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala (i abstrakta sammanhang)

   Synonymer: grad

   Vanliga konstruktioner: i viss mån, i sin mån; i mån av tid

2. (i sammansättningar) marginal, utrymme eller utsträckning av en företeelse

Sammansättningar

marginal

• krympmån
• prutmån

Översättningar

• engelska: degree ^(en)

Verb

Böjningar av mån	Aktiv
Infinitiv	–
Presens	mån
Preteritum	månde, månne
Supinum	–
Imperativ	–
Particip
Presens	–
Perfekt	–

mån

1. (ålderdomligt) kan
2. böjningsform av månne
3. böjningsform av månde

Etymologi

Presens och preteritum är kvarlevor av det fornnordiska hjälpverbet munu, som finns kvar på isländska och där mest är motsvarigheten till svenskans hjälpverb ska (skola)

Fraser

1. månde: hjälpverb som bildar preteritum konjunktiv, en verbform som uttrycker något som kan hända eller kan ha hänt (presensformen av konjunktiv utrrycker däremot en önskan, begäran, i vissa fall en befallning samt något som kan stämma om man berättar något som någon annan berättat etc.)

   grymta månde grisarna, om de visste vad den gamle galten lider --Ragnar Lodbroks saga

2. mån: hjälpverb som uttrycker något som kan hända

   mån tro, månntro -- kan jag tro, kan hända, kanhända

Varianter: måtro