mån

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Kvalitetskontroll - struktur
Denna artikels struktur behöver åtgärdas. Se Wiktionary:Stilguide för exempel.
Motivering: se ex. månde

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

mån

  1. som visar intresse och vilja att uppnå något eller som visar omtanke
    Synonymer: angelägen, omtänksam
    Vanliga konstruktioner: vara mån om, (jämför måna om)

Förkortning[redigera]

mån

  1. förkortning för måndag

Substantiv[redigera]

mån (böjs ej)

  1. utsträckning eller omfattning av något på en kvantitativ skala (i abstrakta sammanhang)
    Synonymer: grad
    Vanliga konstruktioner: i viss mån, i sin mån; i mån av tid
  2. (i sammansättningar) marginal, utrymme eller utsträckning av en företeelse

Sammansättningar[redigera]

marginal

Översättningar[redigera]

Verb[redigera]

Böjningar av mån  Aktiv
Infinitiv
Presens mån
Preteritum månde, månne
Supinum
Imperativ
Particip
Presens
Perfekt

mån

  1. (ålderdomligt) kan
  2. böjningsform av månne
  3. böjningsform av månde

Etymologi[redigera]

Presens och preteritum är kvarlevor av det fornnordiska hjälpverbet munu, som finns kvar på isländska och där mest är motsvarigheten till svenskans hjälpverb ska (skola)[1]

Fraser[redigera]

  1. månde: hjälpverb som bildar preteritum konjunktiv, en verbform som uttrycker något som kan hända eller kan ha hänt (presensformen av konjunktiv utrrycker däremot en önskan, begäran, i vissa fall en befallning samt något som kan stämma om man berättar något som någon annan berättat etc.)
    grymta månde grisarna, om de visste vad den gamle galten lider --Ragnar Lodbroks saga
  2. mån: hjälpverb som uttrycker något som kan hända
    mån tro, månntro -- kan jag tro, kan hända, kanhända
Varianter: måtro

Källor[redigera]

  1. Elof Hellquist Svensk etymologisk ordbok, sidorna 498, 499 och 500.