måne

Svenska

Substantiv

Böjningar av måne	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	måne	månen	månar	månarna
Genitiv	månes	månens	månars	månarnas

måne

1. (astronomi) himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett planetsystem; "månen" i bestämd form avser vanligtvis jordens måne Luna

   Jorden har endast en måne.

   Synonymer: naturlig satellit, drabant, tungel

2. kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt; vanlig hos (äldre) män

Användning

jordens måne

Refereras ibland till med pronomenet han.

Sammansättningar

himlakropp

fullmåne halvmåne månbana månbelyst månfas månfärd månförmörkelse mångata mångubbe

månklar månkrater månlanda månlandning månlandskap månljus månraket månskiva

månsken månskugga månskära månsond månsten månstrimma nymåne

Översättningar

himlakropp  

armeniska: լուսին (hy) (lusin) bokmål: måne bosniska: mjesec (bs) engelska: moon (en) finska: kuu (fi) franska: lune (fr) f georgiska: მთვარე (ka) (mt‘vare) haitisk kreol: lin isländska: tungl (is) n, máni (is) m italienska: luna (it) f

japanska: 月 (ja) (つき (ja), tsuki (ja)) koreanska: 달 (ko) (dal) kroatiska: mjesec (hr) m latin: luna (la) f polska: księżyc (pl) m portugisiska: lua (pt) f rumänska: lună (ro) f spanska: luna (es) f tyska: Mond (de) m

kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt  

bokmål: måne