mandolin
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av mandolin | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | mandolin | mandolinen | mandoliner | mandolinerna |
| Genitiv | mandolins | mandolinens | mandoliners | mandolinernas |
mandolin
- Ett stränginstrument liknande luta
- 1906 Wilhelm Granath: Hjeltekonungen. Historisk roman från 30-åriga kriget Tack! svarade Fridolf och stämde sin mandolin samt gjorde sig i ordning att sjunga.
[redigera] Etymologi
Känt sedan 1769, av franska mandoline, från italienska mandolino, till mandola jämte mandora, väl ombildat av italienska pandora, pandura - fornfranska pandore, ytterst av grekiska pandoura.[1]
[redigera] Översättningar
Översättningar
[redigera] Bokmål
[redigera] Substantiv
mandolin
[redigera] Danska
[redigera] Substantiv
mandolin
[redigera] Engelska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av mandolin | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | mandolin | mandolins |
| Genitiv | mandolin's | mandolins' |
mandolin
