mannamån

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även mannaman.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

mannamån u

  1. (ålderdomligt) partiskhet, väld
    1981: Nya testamentet översatt av Bo Giertz, Bo Giertz:
    Åkallar ni som fader den som utan mannamån dömer en och var efter hans gärningar. (1 Petr 1:17)