maräng

maränger

Svenska

Substantiv

Böjningar av maräng	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	maräng	marängen	maränger	marängerna
Genitiv	marängs	marängens	marängers	marängernas

maräng

• uttal: marˈɛŋ

1. bakverk av äggvita och socker

   Etymologi: Av franska meringue, av okänt ursprung. Tidigare benämnda mödomar.

   Sammansättningar: marängsviss, marängtårta

Översättningar

bakverk

• bokmål: marengs m, pikekyss ^(no) n
• danska: marengs u
• engelska: meringue ^(en)
• finska: marenki ^(fi)
• franska: meringue ^(fr) f
• nynorska: marengs m
• portugisiska: merengue ^(pt) m
• spanska: merengue ^(es) m
• turkiska: beze ^(tr)
• tyska: Baiser ^(de), Meringe f