mecka

Svenska

Substantiv

mecka (oböjligt)

• uttal: /ˈmeˌka/

1. plats där något utvecklas, förfinats eller där något är särskilt vanligt förekommande och välrepresenterat: dansmusikens mecka, frimärkssamlarnas mecka.

   Jag ska åka till Las Vegas, hasardspelens mecka.

Etymologi

Sen 1965 till Mekka, ort i Saudiarabien och islams heligaste stad.

Synonymer

• eldorado

Verb

Böjningar av mecka	Aktiv	Passiv
Infinitiv	mecka	meckas
Presens	meckar	meckas
Preteritum	meckade	meckades
Supinum	meckat	meckats
Imperativ	mecka	–
Particip
Presens	meckande, meckandes
Perfekt	(meckad)?

mecka -de , -t

• uttal: /ˈmeˌka/, även uttal: /ˈmeːˌka/

1. (vardagligt) reparera bilar och liknande teknisk utrustning; allmänt om att pyssla med något

   Hon ska mecka med min bil och se om hon kan hitta felet.

   Nu har jag meckat med den här pennan i flera timmar utan att förstå hur den funkar.

2. (slang) preparera narkotika, särskilt om cannabis

   Kan du mecka klart den där jointen någon gång?

Etymologi

Av mekaniker.

Synonymer

reparera/ordna

• fixa
• greja
• ordna
• pula
• reparera