mecka
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
mecka (oböjligt)
- uttal: /ˈmeˌka/
- plats där något utvecklas, förfinats eller där något är särskilt vanligt förekommande och välrepresenterat: dansmusikens mecka, frimärkssamlarnas mecka.
- Jag ska åka till Las Vegas, hasardspelens mecka.
Etymologi [redigera]
Sen 1965 till Mekka, ort i Saudiarabien och islams heligaste stad.
Synonymer [redigera]
Verb [redigera]
| Böjningar av mecka | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | mecka | meckas |
| Presens | meckar | meckas |
| Preteritum | meckade | meckades |
| Supinum | meckat | meckats |
| Imperativ | mecka | – |
| Particip | ||
| Presens | meckande, meckandes | |
| Perfekt | (meckad)? | |
mecka -de , -t
- (vardagligt) reparera bilar och liknande teknisk utrustning; allmänt om att pyssla med något
- Hon ska mecka med min bil och se om hon kan hitta felet.
- Nu har jag meckat med den här pennan i flera timmar utan att förstå hur den funkar.
- (slang) preparera narkotika, särskilt om cannabis
- Kan du mecka klart den där jointen någon gång?
Etymologi [redigera]
Av mekaniker.
Synonymer [redigera]
reparera/ordna