minister

Svenska

Substantiv

Böjningar av minister	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	minister	ministern	ministrar	ministrarna
Genitiv	ministers	ministerns	ministrars	ministrarnas

minister

1. ledamot eller medlem av en regering, statsråd

   Besläktade ord: ministeriell, ministerium, ministär

   Sammansättningar: arbetsmarknadsminister, bostadsminister, fackminister, finansminister, försvarsminister, inrikesminister, integrationsminister, jordbruksminister, justitieminister, krigsminister, kulturminister, skolminister, socialminister, utrikesminister

2. högre ambassadtjänsteman, ofta med uppdrag som enhetschef eller på annat sätt eget större ansvarsområde

Översättningar

ledamot av en regering

• alemanniska: Minischter
• belarusiska: міні́стр m
• bokmål: minister ^(no) m
• bulgariska: мини́стър ^(bg) m
• danska: minister ^(da)
• engelska: minister ^(en)
• esperanto: ministro ^(eo)
• estniska: minister ^(et)
• finska: ministeri ^(fi)
• franska: ministre ^(fr) mf
• färöiska: ráðharri m
• grekiska: υπουργός ^(el) m (ypourgós)
• indonesiska: menteri ^(id)
• isländska: ráðherra m
• italienska: ministro ^(it) m, ministra ^(it) f
• jiddisch: מיניסטער m (minister)
• kroatiska: ministar m, ministrica f
• lettiska: ministrs m, ministre f
• litauiska: ministras ^(lt) m, ministrė f
• makedonska: министер m
• nederländska: minister ^(nl) m
• nynorska: minister m
• persiska: وزیر ^(fa) (vazir)
• polska: minister ^(pl) m
• portugisiska: ministro ^(pt) m, ministra ^(pt) f
• rumänska: ministru ^(ro) m, ministră f
• ryska: мини́стр ^(ru) m
• serbiska: министар ^(sr) m
• slovakiska: minister m
• slovenska: minister ^(sl) m, ministrica f
• spanska: ministro ^(es) m, ministra ^(es) f
• swahili: waziri ^(sw)
• tjeckiska: ministr ^(cs) m
• turkiska: bakan ^(tr)
• tyska: Minister ^(de) m, Ministerin ^(de) f
• ukrainska: міні́стр m
• ungerska: miniszter ^(hu)

Bokmål

Substantiv

Böjningar av minister	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	minister	ministeren	ministere, ministrer, ministre	ministerne, ministrene
Genitiv	ministers	ministerens	ministeres, ministrers, ministres	ministernes, ministrenes

minister m

1. minister

Danska

Substantiv

Böjningar av minister	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	minister	ministeren	ministre	ministrene
Genitiv	ministers	ministerens	ministres	ministrenes

minister u

1. minister

Engelska

Substantiv

Böjningar av minister	Singular	Plural
Nominativ	minister	ministers
Genitiv	minister's	ministers'

minister

1. minister
2. (religion) Kyrklig ämbete, kyrkoherde (i protestantiska kyrkor)

Nynorska

Substantiv

Böjningar av minister	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	minister	ministeren	ministrar	ministrane

minister

1. minister

Polska

Substantiv

minister m

1. minister