mitt
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av mitt 1. | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | mitt | mitten |
| Genitiv | mitts | mittens |
| Böjningar av mitt 2. | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | mitt | mitten | mittar | mittarna |
| Genitiv | mitts | mittens | mittars | mittarnas |
mitt
- centrum, medelpunkt
- (fotboll, vardagligt) kortform av mittfältare, som är en kortform av mittfältsspelare
[redigera] Synonymer
- centrum
- fotboll
[redigera] Sammansättningar
- centrum
[redigera] Se även
- centrum
[redigera] Översättningar
mittfältsspelare
|
[redigera] Pronomen
|
Tabell över pronomen
|
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
mitt (possessiva pronomen)
- possessivt pronomen som indikerar ägande av eller tillhörighet till den talande (jag) om det ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular neutrum
mitt (reflexiva possessiva pronomen)
- reflexivt possessivt pronomen som syftar tillbaka på och indikerar ägande av eller tillhörighet till subjektet om subjektet är i första person singular (jag) och om det ägda eller tillhörande är i ental och har t-genus; reflexivt possessivt pronomen i första person singular med huvudordet i singular neutrum
[redigera] Se även
[redigera] Översättningar
reflexiva possessiva pronomen
[redigera] Engelska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av mitt | Singular | Plural |
|---|---|---|
| Nominativ | mitt | mitts |
| Genitiv | mitt's | mitts' |
mitt
- tumvante
- stor vante eller handske som använts för skydd; t.ex. en grillvante eller basebollshandske
[redigera] Synonymer
- tumvante