moloken

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av moloken  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum moloken moloknare  
Neutrum moloket
Bestämd
singular
Maskulinum molokne moloknaste
Alla molokna
Plural molokna
  Predikativt
Singular Utrum moloken moloknare moloknast
Neutrum moloket
Plural molokna
Kompareras alternativt med mer och mest.
Adverbavledning (moloket)?

moloken

  1. (över ett smärre problem) dyster, nedstämd, modstulen
    Finland gjorde tre mål och stal turneringssegern mitt framför ögonen på molokna svenskar.
    1935: Bröllop på Ekered, Agnes von Krusenstjerna:
    Ni sågo faktiskt litet molokna och trötta ut, när jag lämnade er.
    Etymologi: Ordet finns belagt i svenska språket sedan 1851, bildat till orden mod och det dialektala adjektivet loken, luken "olustig; utmattad" (sedan fornsvenska lokin [1]), i sin tur av verbet loka, en sidoform till sloka ("hänga").[2]

Översättningar[redigera]

Källor[redigera]

  1. Svenska Akademiens ordbok: "moloken"
  2. Svensk ordbok: "moloken"