monoton
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Adjektiv [redigera]
| Böjningar av monoton | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | monoton | ▲ | |
| Neutrum | monotont | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | monotone | monotonare | monotonaste |
| Alla | monotona | ▼ | monotonaste | |
| Plural | monotona | ▼ | monotonaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | monoton | ▲ | ▲ |
| Neutrum | monotont | monotonare | monotonast | |
| Plural | monotona | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | monotont | |||
monoton
- enformig, som inte ändrar sig med tiden
- (matematik, om en reellvärd funktion på ett intervall I) som antingen är växande eller avtagande på I; om funktionen antingen är strängt växande eller strängt avtagande sägs den vara strängt monoton
Översättningar [redigera]
- enformig
- engelska: monotonous (en)
- franska: monotone (fr)
- med derivata med konstant tecken
- engelska: monotonous (en)
