mun
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av mun | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | mun | munnen | munnar | munnarna |
| Genitiv | muns | munnens | munnars | munnarnas |
mun
- (anatomi) den kroppsdel genom vilken mat intas.
- Tugga inte med öppen mun.
- Mamman fick en puss mitt på munnen.
- tal, uttryckssätt
- Med en mun förnekade barnen att de haft någonting att göra med det trasiga fönstret.
[redigera] Etymologi
Av fornsvenska munder, av fornnordiska muðr, av urgermanska *munthaz, av en urindoeuropeisk rot med betydelsen "att tugga". Besläktat med isländska muðr, norska munn, engelska mouth, tyska Mund och latinska manducare "att tugga" (franska manger, "att äta").
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Fraser
- i var mans mun
- hålla tungan rätt i mun
- leva ur hand i mun
- morgonstund har guld i mund
- ta bladet från munnen
- ta i sin mun
- tyst min mun får du socker
[redigera] Översättningar
kroppsdel
|
[redigera] Enaresamiska
[redigera] Pronomen
mun
[redigera] Nordsamiska
[redigera] Pronomen
mun
