mun

Svenska

Substantiv

Böjningar av mun	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	mun	munnen	munnar	munnarna
Genitiv	muns	munnens	munnars	munnarnas

mun

1. (anatomi) den kroppsdel genom vilken mat intas.

   Tugga inte med öppen mun.

   Mamman fick en puss mitt på munnen.

2. tal, uttryckssätt

   Med en mun förnekade barnen att de haft någonting att göra med det trasiga fönstret.

Etymologi

Av fornsvenska munder, av fornnordiska munnr, av urgermanska *munþaz, av en urindoeuropeisk rot med betydelsen "att tugga". Besläktat med isländska munnur, norska munn, engelska mouth, tyska Mund och latinska manducare "att tugga" (franska manger, "att äta").

Besläktade ord

• muntlig

Sammansättningar

• mundart
• munfull
• mungiga
• mungipa
• munhåla
• munkavle
• munsår
• munspel
• pussmun
• mun-mot-mun-metoden

Fraser

• i var mans mun
• hålla tungan rätt i mun
• leva ur hand i mun
• morgonstund har guld i mund
• ta bladet från munnen
• ta i sin mun
• tyst min mun får du socker

Översättningar

kroppsdel

Översättningar  

afrikaans: mond (af) arabiska: فَم (ar) bokmål: munn (no) m danska: mund (da) u engelska: mouth (en) estniska: suu (et) finska: suu (fi) fornnordiska: munnr franska: bouche (fr) f färöiska: munnur (fo) m grekiska: στόμα (el) indonesiska: mulut (id) isländska: munnur (is) m italienska: bocca (it) f krimtatariska: ağız (crh)

lettiska: mute (lv) litauiska: burna (lt) meänkieli: suu (fit) nederländska: mond (nl) m nynorska: munn (nn) m polska: usta (pl), pysk (pl), paszcza (pl), portugisiska: boca (pt) rumänska: gură (ro) ryska: рот (ru) spanska: boca (es) tjeckiska: ústa (cs) turkiska: ağız (tr) tyska: Mund (de) m ungerska: száj (hu) zhuang: bak (za)

Enaresamiska

Pronomen

mun

1. jag

Finska

Pronomen

mun

1. (talspråk, dialektalt) böjningsform av minä

Nordsamiska

Pronomen

mun

1. jag