mun

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia-logo-v2.svg
Wikipedia har en artikel om:
mun

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mun  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mun munnen munnar munnarna
Genitiv muns munnens munnars munnarnas
människans mun, när den är öppen (kroppsdel)

mun

  1. (anatomi) den kroppsdel hos människan och djur genom vilken mat intas och ljud avges
    Tugga inte med öppen mun.
    Mamman fick en puss mitt på munnen.
    Synonymer: munhåla, munöppning
  2. öppning (i ett föremål) vilken liknar en öppen mun (kroppsdel)
    Synonymer: mynning
  3. tal, uttryckssätt
    Med en mun förnekade barnen att de haft någonting att göra med det trasiga fönstret.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.  
Besläktade ord: muntlig
Etymologi: Av fornsvenska munder, av fornnordiska munnr, av urgermanska *munþaz, av en urindoeuropeisk rot med betydelsen "att tugga". Besläktat med isländska munnur, norska munn, engelska mouth, tyska Mund och latinska manducare "att tugga" (franska manger, "att äta").

Översättningar[redigera]

Enaresamiska[redigera]

Pronomen[redigera]

mun

  1. jag

Finska[redigera]

Pronomen[redigera]

mun

  1. (talspråk, dialektalt) böjningsform av minä

Nordsamiska[redigera]

Pronomen[redigera]

mun

  1. (personligt) jag
    Varianter: mon