mun

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av mun  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mun munnen munnar munnarna
Genitiv muns munnens munnars munnarnas

mun

  1. (anatomi) den kroppsdel genom vilken mat intas.
    Tugga inte med öppen mun.
    Mamman fick en puss mitt på munnen.
  2. tal, uttryckssätt
    Med en mun förnekade barnen att de haft någonting att göra med det trasiga fönstret.

[redigera] Etymologi

Av fornsvenska munder, av fornnordiska munnr, av urgermanska *munþaz, av en urindoeuropeisk rot med betydelsen "att tugga". Besläktat med isländska munnur, norska munn, engelska mouth, tyska Mund och latinska manducare "att tugga" (franska manger, "att äta").

[redigera] Besläktade ord

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Fraser

[redigera] Översättningar

kroppsdel

[redigera] Enaresamiska

[redigera] Pronomen

mun

  1. jag

[redigera] Finska

[redigera] Pronomen

mun

  1. (talspråk, dialektalt) böjningsform av minä

[redigera] Nordsamiska

[redigera] Pronomen

mun

  1. jag
Personliga verktyg
Namnrymder

Varianter
Åtgärder
Navigering
Deltagande
Verktygslåda
På andra språk