mun

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av mun  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ mun munnen munnar munnarna
Genitiv muns munnens munnars munnarnas

mun

  1. (anatomi) den kroppsdel genom vilken mat intas.
    Tugga inte med öppen mun.
    Mamman fick en puss mitt på munnen.
  2. tal, uttryckssätt
    Med en mun förnekade barnen att de haft någonting att göra med det trasiga fönstret.

Etymologi[redigera]

Av fornsvenska munder, av fornnordiska munnr, av urgermanska *munþaz, av en urindoeuropeisk rot med betydelsen "att tugga". Besläktat med isländska munnur, norska munn, engelska mouth, tyska Mund och latinska manducare "att tugga" (franska manger, "att äta").

Besläktade ord[redigera]

Sammansättningar[redigera]

Fraser[redigera]

Översättningar[redigera]

Enaresamiska[redigera]

Pronomen[redigera]

mun

  1. jag

Finska[redigera]

Pronomen[redigera]

mun

  1. (talspråk, dialektalt) böjningsform av minä

Nordsamiska[redigera]

Pronomen[redigera]

mun

  1. (personligt) jag
    Varianter: mon