munk

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Innehåll 1 Svenska 1.1 Substantiv 1.1.1 Etymologi 1.1.2 Synonymer 1.1.3 Sammansättningar 1.1.4 Översättningar

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av munk	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	munk	munken	munkar	munkarna
Genitiv	munks	munkens	munkars	munkarnas

munk

1. en man som lever i kloster
2. ett sorts friterat bakverk

[redigera] Etymologi

Fornsvenska munker, av latin monachus, av grekiska μοναχός, monachos, av μόνος, monos, "ensam" (jämför mono). Namnet på bakverket är i överförd bildlig bemärkelse i fornsvenskan.

[redigera] Synonymer

man i kloster

• klosterbroder

bakverk

• flottyrmunk

[redigera] Sammansättningar

man i kloster

• munkcell
• munkkloster
• munkkåpa
• munklöfte
• munkorden
• tiggarmunk

bakverk

• flottyrmunk
• pösmunk
• raggmunk
• syltmunk
• äppelmunk

[redigera] Översättningar