myrra

Svenska

Substantiv

Böjningar av myrra	Oräknebart
utrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	myrra	myrran
Genitiv	myrras	myrrans

myrra u

1. typ av kåda eller harts från arter av släktet Commiphora

   Etymologi: Av latinska myrrha, av grekiska μύρρα (mýrra). Ytterst lånat ur något semitiskt språk, besläktat med مُرّ (murr, ”bitter”) och מֹר (mor, ”bitterhet”).

Översättningar

Översättningar

• engelska: myrrh ^(en)
• franska: myrrhe ^(fr)
• polska: mirra ^(pl)
• spanska: mirra ^(es)
• tyska: Myrrhe ^(de) f