måne

Svenska

Substantiv

Böjningar av måne	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	måne	månen	månar	månarna
Genitiv	månes	månens	månars	månarnas

måne

1. (astronomi) himlakropp som kretsar kring en planet eller en asteroid i ett planetsystem; "månen" i bestämd form avser vanligtvis jordens måne Luna

   Jorden har endast en måne.

   Etymologi: Av fornsvenska māne, av fornnordiska máni, av urnordiska *ᛗᚨᚾᛟ (*mano), av urgermanska *mēnô, av urindoeuropeiska *mḗh₁n̥s (”måne, månad”).

   Synonymer: naturlig satellit, drabant, tungel, ☾, ☽

   Användning: Refereras ibland till med pronomenet han

   Sammansättningar: blodmåne, fullmåne, halvmåne, mikromåne, månbana, månbelyst, månbrygga, månbävning, månfarare, månfarkost, månfas, månfärd, månförmörkelse, mångata, mångubbe, mångud, mångudinna, månkalv, månklar, månkrater, månlanda, månlandning, månlandskap, månljus, månraket, månskalv, månskiva, månsken, månskugga, månskära, månsond, månsten, månstrimma, månvarv, månår, nymåne, supermåne

   Fraser: maj, maj, måne, jag kan lura dig till Skåne!

2. kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt; vanlig hos (äldre) män

Översättningar

himlakropp

• arabiska: قَمَر ^(ar) m (qamar)
• aragonska: Luna
• armeniska: լուսին ^(hy) (lusin)
• asturiska: Lluna ^(ast) f
• baskiska: ilargi
• bokmål: måne ^(no) m
• bosniska: mjesec
• burmesiska: လ ^(my) (la.)
• danska: måne ^(da) u
• enaresamiska: máánu
• engelska: moon ^(en)
• extremaduriska: Luna
• finska: kuu ^(fi)
• franska: lune ^(fr) f
• georgiska: მთვარე ^(ka) (mt‘vare)
• haitisk kreol: lin
• hebreiska: יָרֵחַ ^(he) (yaréakh)
• iriska: gealach ^(ga) f
• isländska: tungl ^(is) n, máni ^(is) m
• italienska: luna ^(it) f
• japanska: 月 ^(ja) (つき ^(ja), tsuki)
• jiddisch: לבֿנה f (levone)
• kanjobal: xajaw
• kildinsamiska: ма̄нн (mānn)
• kinesiska:
  • kantonesiska: 月亮 (jyut6 loeng6), 月球 (jyut6 kau4), 月 ^(yue) (jyut6)
  • mandarin: 月亮 ^(zh) (yuèliàng, yuèliang), 月球 ^(zh) (yuèqiú), 月 ^(zh) (yuè), 太陰 ^(zh)/太阴 ^(zh) (tàiyīn)
• belarusiska: месяц ^(be) m, спадарожнік ^(be) m, сатэліт m
• koreanska: 달 ^(ko) (dal)
• kroatiska: mjesec ^(hr) m
• latin: luna ^(la) f
• lettiska: mēness ^(lv) m
• lulesamiska: mánno
• malagassiska: volana ^(mg)
• nordsamiska: mánnu
• nynorska: måne ⁽ⁿⁿ⁾ m
• pashto: سپوږمۍ ^(ps) f
• polska: księżyc ^(pl) m
• portugisiska: lua ^(pt) f
• rumänska: lună ^(ro) f
• ryska: спутник ^(ru) m (spútnik), месяц ^(ru) m
• skoltsamiska: mään
• spanska: luna ^(es) f
• sydsamiska: maanoe, aske
• tersamiska: manna
• turkiska: ay ^(tr)
• turkmeniska: aý ^(tk)
• twi: ɔbosome
• tyska: Mond ^(de) m
• ukrainska: місяць ^(uk) m, супутник ^(uk) m, сателіт ^(uk) m
• umesamiska: mánnuo
• urdu: چاند (cānd)
• uzbekiska: oy ^(uz)
• älvdalska: tunggel

kal del av hjässan omsluten av områden med tätare hårväxt

• bokmål: måne ^(no) m
• danska: måne ^(da) u
• nynorska: måne ⁽ⁿⁿ⁾ m
• spanska: calva ^(es) f

Bokmål

Substantiv

Böjningar av måne	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	måne	månen	måner	månene
Genitiv	månes	månens	måners	månenes

måne

1. måne

Danska

Substantiv

Böjningar av måne	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	måne	månen	måner	månerne
Genitiv	månes	månens	måners	månernes

måne

1. måne

   Sammansättningar: fuldmåne, nymåne

Nynorska

Substantiv

Böjningar av måne	Singular		Plural
maskulinum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	måne	månen	månar	månane

måne

1. måne