nacke

Svenska

Substantiv

Böjningar av nacke	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	nacke	nacken	nackar	nackarna
Genitiv	nackes	nackens	nackars	nackarnas

nacke

1. (anatomi) halsens baksida
2. del av klädesplagg som då det bärs ligger mot eller intill nacken (1)
3. övre ändan på rotfrukt där grodd eller blast sedan tar vid

Besläktade ord

• hårdnackad
• nacka

Sammansättningar

• forsnacke
• nackband
• nackben
• nackdel
• nackdryg
• nackgrepp
• nackgrop
• naclhål
• nackhår
• nackhög
• nackkam
• nackont
• nackskinn
• nackspärr
• nackstyv
• nackstöd
• sillnacke
• tjurnacke

Fraser

• knycka på nacken

Översättningar

Översättningar  

albanska: zverk (sq) bokmål: nakke (no) m bosniska: potiljak (bs) bretonska: gouzoug (br) danska: nakke (da) u engelska: nape (en) finska: niska (fi) fornnordiska: hnakki (non) m franska: nuque (fr) f färöiska: nakki (fo) m

grekiska: σβέρκος (el) isländska: hnakki (is) m italienska: collo (it) kroatiska: zatiljak (hr) nynorska: nakke (nn) m ryska: шея (ru) spanska: nuca (es) f tjeckiska: krk (cs) turkiska: ense (tr) tyska: Nacken (de) m