narrativ

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av narrativ  Positiv
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum narrativ
Neutrum narrativt
Bestämd
singular
Maskulinum
Alla narrativa
Plural narrativa
  Predikativt
Singular Utrum narrativ
Neutrum narrativt
Plural narrativa
Kompareras med mer och mest.
Adverbavledning (narrativt)?

narrativ

  • uttal: ˈnaraˌtiːv eller naraˈtiːv
  1. (språkvetenskap) berättande (särskilt om framställande i tidsordning)

Besläktade ord[redigera]

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av narrativ  Singular Plural
neutrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ narrativ narrativet narrativ narrativen
Genitiv narrativs narrativets narrativs narrativens

narrativ

  • uttal: ˈnaraˌtiːv eller naraˈtiːv
  1. berättelse, berättande
  2. (felaktigt) uppmålad eller kulturellt spridd föreställning av hur saker hänger samman, (konstruerad) uppfattning av en situation eller ett händelseförlopp
  3. (lingvistik) verbmodus som uttrycker att något återberättas

Översättningar[redigera]

Tyska[redigera]

Adjektiv[redigera]

Böjningar av narrativ 
Predikativa former
Positiv narrativ
Kompareras inte.

narrativ

  1. narrativ, erzählend
    Etymologi: Av latinska narrare (”berätta”).