normal

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

Hoppa till: navigering, sök

Innehåll

[redigera] Svenska

[redigera] Adjektiv

Böjningar av normal  Positiv Komparativ Superlativ
Attributivt
Obestämd
singular
Utrum normal
Neutrum normalt
Bestämd
singular
Mask. normale normalare normalaste
Alla normala normalaste
Plural normala normalaste
Predikativt
Singular Utrum normal
Neutrum normalt normalare normalast
Plural normala

normal

  1. bruklig, standard, ej avvikande, följer normen
    I normala fall så gör vi så här, men detta är ett undantag.
  2. (matematik) vinkelrät; bildande en rät vinkel gentemot
    Nordisk familjebok Hydrostatik, 1884: Tryckets riktning är normal mot [kärlets väggar], emedan det skall upphäfva trycket på partikeln, som är i beröring med kärlväggen.

[redigera] Synonymer

bruklig
vinkelrät

[redigera] Antonymer

bruklig
vinkelrät

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Besläktade ord

bruklig

[redigera] Översättningar

bruklig
vinkelrät

[redigera] Substantiv

Böjningar av normal  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ normal normalen normaler normalerna
Genitiv normals normalens normalers normalernas

normal

  1. (matematik) en linje eller vektor som är vinkelrät mot en given yta eller kurva

[redigera] Sammansättningar

[redigera] Översättningar

vinkelrät

[redigera] Engelska

[redigera] Adjektiv

normal

  1. normal, bruklig
  2. (matematik) normal, vinkelrät

[redigera] Substantiv

normal

  1. normallinje, linje vinkelrät mot given linje, oftast underförstått mot tangentlinjen

[redigera] Franska

[redigera] Adjektiv

Böjningsformer för normal Positiv Komparativ Superlativ
Singular Mask. normal plus normal le plus normal
Fem. normale plus normale la plus normale
Plural Mask. normaux plus normaux les plus normaux
Fem. normales plus normales les plus normales

normal

  1. normal, som följer normen
  2. (matematik) normal, vinkelrät