norsk
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Adjektiv
| Böjningar av norsk | Positiv | Komparativ | Superlativ | |
|---|---|---|---|---|
| Attributivt | ||||
| Obestämd singular |
Utrum | norsk | ▲ | |
| Neutrum | norskt | ▲ | ||
| Bestämd singular |
Maskulinum | norske | norskare | norskaste |
| Alla | norska | ▼ | norskaste | |
| Plural | norska | ▼ | norskaste | |
| Predikativt | ||||
| Singular | Utrum | norsk | ▲ | ▲ |
| Neutrum | norskt | norskare | norskast | |
| Plural | norska | ▼ | ▼ | |
| Adverbavledning | norskt | |||
norsk
- som rör Norge, det norska språket eller folket
[redigera] Översättningar
Översättningar
|
|
[redigera] Substantiv
| Böjningar av norsk | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | norsk | norsken | norskar | norskarna |
| Genitiv | norsks | norskens | norskars | norskarnas |
norsk
- person från Norge, i synnerhet en man
[redigera] Översättningar
Översättningar
[redigera] Bokmål
[redigera] Substantiv
norsk
- norska (språket)
[redigera] Nynorska
[redigera] Substantiv
norsk
- norska (språket)