o-
Se även o, O, ö, ø, -o och ó-.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Affix
o- (prefix)
- inte, icke
- dålig, dåligt
[redigera] Etymologi
Av fornsvenska ō-, av fornnordiska ú- (varav även isländska och färöiska ó- och norska u-), av urgermanska *un-, varav även fornengelska un-, varav engelska un-, fornhögtyska un-, varav tyska un-, fornsaxiska un-, varav nederländska on-, samt gotiska 𐌿𐌽- (un-), av urindoeuropeiska *n̥-, varav även klassiska grekiskans ά- (a-), varav grekiska α- (a-), samt latinets in-, som ett prefix av partikeln *ne, "inte".
[redigera] Användning
1. Dialektalt i norra Sverige är det vanligt med många fler ordbildningar med o-.
- out - ej ut
- osnö - ej snö
o-ord har i norr en ursäktande innebörd till skillnad mot inte-ord när man svarar på direkta frågor. Ex: fråga, har du köpt mjölk? Svar 1: Nej, det har jag inte gjort (därför att det aldrig varit tal om att jag skulle göra det)
Svar 2: Nej, det har jag ogjort (därför att jag lovat göra det men glömt eller ännu inte utfört det jag lovat)
O-snö och o-ut är typiska sydbo-skrönor som inte används i dagligt tal.
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
[redigera] Se även
[redigera] Japanska
[redigera] Affix
o- (prefix) (hiragana: お-)
- honnörsmarkering; markering för extra hövlighet