olycka

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av olycka  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ olycka olyckan olyckor olyckorna
Genitiv olyckas olyckans olyckors olyckornas
Som förled i sammansättningar används olycks-.

olycka

  1. negativ händelse som inträffar utan avsikt från de inblandade
    Den stora olyckan på E4:an kostade fem människor livet.
    Det var förmodligen bara en olycka, men än så länge kan vi inte säkert utesluta brott.
  2. långvarigt tillstånd av svåra livsförhållanden
    Girighet är grunden till människornas olycka.
Indragna rader ovanför strecket gäller en särskild definition. Eventuella rader närmast nedan kan gälla en eller flera av definitionerna ovan.
Etymologi: Från fornnordiska úlykka.
Besläktade ord: olycklig
Sammansättningar: arbetsplatsolycka, bilolycka, bussolycka, cykelolycka, drunkningsolycka, dödsolycka, fartygsolycka, flygolycka, gruvolycka, motorcykelolycka, olycksalig, olycksbarn, olycksbringande, olycksbuss, olycksbådande, olycksdiger, olycksfall, olycksfågel, olycksfödd, olyckshändelse, olycksmoln, olycksmättad, trafikolycka, tågolycka, singelolycka, sjöolycka, trafikolycka

Översättningar[redigera]