omgivning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av omgivning  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ omgivning omgivningen omgivningar omgivningarna
Genitiv omgivnings omgivningens omgivningars omgivningarnas

omgivning

  1. det som finns nära något
    Finns det någon affär i omgivningen av skolan?
    Lär känna omgivningarna.
    Om f är deriverbar i en omgivning av a, och derivatan f′ utför teckenväxlingen + 0 − för a, så har f ett lokalt maximum i a.
    Synonymer: environg
  2. (överfört) personer som befinner sig inom syn- eller hörhåll
  3. (överfört) bekantskapskrets; de personer som en given person regelbundet kommer i kontakt med
    Ingen i hans omgivning hade en aning om att han spelade bort så mycket pengar varje vecka.

Översättningar[redigera]