omgivning

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.

[redigera] Svenska

[redigera] Substantiv

Böjningar av omgivning	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	omgivning	omgivningen	omgivningar	omgivningarna
Genitiv	omgivnings	omgivningens	omgivningars	omgivningarnas

omgivning

1. det som finns nära något

   Finns det någon affär i omgivningen av skolan?

   Lär känna omgivningarna.

   Om f är deriverbar i en omgivning av a, och derivatan f′ utför teckenväxlingen + 0 − för a, så har f ett lokalt maximum i a.

2. (överfört) personer som befinner sig inom syn- eller hörhåll
3. (överfört) bekantskapskrets; de personer som en given person regelbundet kommer i kontakt med

   Ingen i hans omgivning hade en aning om att han spelade bort så mycket pengar varje vecka.

[redigera] Översättningar