ondgöra

Svenska

Verb

Böjningar av ondgöra	Aktiv	Passiv
Infinitiv	ondgöra	ondgöras
Presens	ondgör	ondgörs (ondgöres)
Preteritum	ondgjorde	ondgjordes
Supinum	ondgjort	ondgjorts
Imperativ	ondgör	–
Particip
Presens	ondgörande, ondgörandes
Perfekt	ondgjord

ondgöra

1. i tanken nära och/eller i gester, tal eller skrift uttrycka negativ inställning till t ex en företeelse eller ett handlingssätt

   1901 (7 feb): Teaterfunderingar. (Strix):

   Jag har låtit mig berättas, att vissa teaterförfattare ondgjort sig öfver mina allvarliga försök att ställa teatern under tjugonde århundradets kulturnivå.

   Synonymer: klaga, kverulera, misstycka, förarga sig

Översättningar

Översättningar

• engelska: take offence ^(en)
• tyska: sich ärgern ^(de)