onkel

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Se även Onkel.

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av onkel  Singular Plural
utrum Obestämd Bestämd Obestämd Bestämd
Nominativ onkel onklen onklar onklarna
Genitiv onkels onklens onklars onklarnas

onkel

  1. farbror eller morbror
    Jämför: Se ordets kvinnliga motsvarighet: tant.
    Användning: De i modern svenska vanligaste orden för en förälders bror är morbror respektive farbror.
    Etymologi: Av franska oncle.

Översättningar[redigera]

Bokmål[redigera]

Substantiv[redigera]

onkel

  1. farbror eller morbror

Danska[redigera]

Substantiv[redigera]

onkel u

  1. farbror eller morbror