onomatopoetikon
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av onomatopoetikon | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | onomatopoetikon | onomatopoetikonen |
| Genitiv | onomatopoetikons | onomatopoetikonens |
onomatopoetikon
- uttal: ånåmato-poe'tikon
- begrepp som beskriver ord som är ljudhärmande eller har ljudhärmande ursprung
- Ord som "krasch", "pump", "fjärt" och "kvack" är några exempel på onomatopoetikon.
- Synonymer: onomatopoesi
[redigera] Etymologi
Av grekiska ὀνοματοποίησις, 'skapande av ett namn'; av ποίησις, 'skapande'.
[redigera] Besläktade ord
[redigera] Översättningar
- engelska: onomatopoeia (en)
