orgel

Svenska

Substantiv

Böjningar av orgel	Singular		Plural
utrum	Obestämd	Bestämd	Obestämd	Bestämd
Nominativ	orgel	orgeln	orglar	orglarna
Genitiv	orgels	orgelns	orglars	orglarnas

orgel

• uttal: /'orˌjɛl/

1. tangentinstrument och blåsinstrument, där ljudet framställs genom att luftströmmar sätter i svängning luften i ett rör

   Fataburen: Redogörelse för Nordiska museet 1918: De viktigaste önskemålen [...] äro nu att kunna anskaffa en god orgel [...]

Etymologi

Jämför fornsvenska orghelmakare 1460 = danska; i nysvenska ånyo inlånat från tyska Orgel, av fornhögtyska orgala = fornengelska orgel, ombildning av fornhögtyska och fornengelska organa (engelska organ), medellågtyska, isländska organ, fornsvenska orgha; av (medeltids)latin organum, omkring 300: orgel (i modern betydelse), plural organa, orgelpipor; från grekiska órganon, verktyg.

Sammansättningar

• elorgel
• kyrkorgel
• oralorgel
• orgelmusik
• orgelpipa
• orgelstämma

Översättningar

Översättningar  

armeniska: երգեհոն (hy) (jergehon) bokmål: orgel (no) danska: orgel (da) engelska: organ (en) finska: urut (fi) franska: orgue (fr) esperanto: orgeno (eo)

italienska: organo (it) limburgiska: órgel (li) nederländska: orgel (nl) polska: organy (pl) portugisiska: órgão (pt) spanska: órgano (es) tyska: Orgel (de) f

Danska

Substantiv

orgel

1. orgel

Nederländska

Substantiv

Böjningar av orgel	Singular	Plural
Grundform	orgel	orgels
Diminutiv	orgeltje	orgeltjes

orgel

1. orgel

Bokmål

Substantiv

orgel

1. orgel