påve
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Se även pave.
Innehåll |
[redigera] Svenska
[redigera] Substantiv
| Böjningar av påve | Singular | Plural | ||
|---|---|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | påve | påven | påvar | påvarna |
| Genitiv | påves | påvens | påvars | påvarnas |
påve
- uttal: /'poːˌve/
- romersk-katolska kyrkans högsta ledare
- Den nytillsatte påven uttalade sitt stöd för de nya doktrinerna.
- Den nytillsatte påven utfärdade en bulla.
[redigera] Etymologi
Sedan äldre fornsvenska pave. Av latinska papa "fader; påve". Besläktat med bl.a. fader, pappa, pater, patriark.
[redigera] Sammansättningar
[redigera] Översättningar
Översättningar
|
|