påvedöme

Svenska

Substantiv

Böjningar av påvedöme	Oräknebart
neutrum	Obestämd	Bestämd
Nominativ	påvedöme	påvedömet
Genitiv	påvedömes	påvedömets

påvedöme n

1. påvens välde (territorium eller tidsålder), katolicismen
2. (ålderdomligt) medeltiden, tiden före Lutherska reformationen

   1845: Svenskt konversationslexikon:

   Socknens kända ålder går icke längre tillbaka än till 1540-talet. [...] Dalskog är den yngsta i Örs pastorat; alla de andras ålder sträcker sig in i påfvedömet.