panik
Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Svenska [redigera]
Substantiv [redigera]
| Böjningar av panik | Oräknebart | |
|---|---|---|
| utrum | Obestämd | Bestämd |
| Nominativ | panik | paniken |
| Genitiv | paniks | panikens |
panik
- en plötslig och intensiv känsla av skräck och besinningslös oro
- Etymologi: Av franska panique, av grekiska πανικός (panikós, ”som tillhör Pan”).
- Besläktade ord: panisk
- Sammansättningar: moralpanik, panikartad, panikslagen, panikångest
