panik

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till: navigering, sök

Svenska[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av panik  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ panik paniken
Genitiv paniks panikens

panik

  1. en plötslig och intensiv känsla av skräck och besinningslös oro
    Etymologi: Av franska panique, av grekiska πανικός (panikós, ”som tillhör Pan”).
    Besläktade ord: panisk
    Sammansättningar: moralpanik, panikartad, panikattack, panikbromsa, panikbromsning, panikkänsla, panikköp, panikreaktion, paniksituation, panikslagen, panikstämning, panikunge, panikångest, panikåtgärd

Översättningar[redigera]