piff

Definition från Wiktionary, den fria ordlistan.
Hoppa till navigering Hoppa till sök

Svenska[redigera]

Interjektion[redigera]

piff

  1. (onomatopoesi) återgivande av ett skarpt, smällande ljud som från ett skott
    1871: Framtiden: tidskrift för fosterländsk odling, Volym 5, Carl von Bergen:
    Vi skjuta, bränna dem! Piff, paff, gå på! Piff, paff, skjuta dem! Piff paff, bränna dem! Piff paff, krossa dem!
    Fraser: piff, paff, piff paff puff

Översättningar[redigera]

Substantiv[redigera]

Böjningar av piff  Oräknebart
utrum Obestämd Bestämd
Nominativ piff piffen
Genitiv piffs piffens

piff

  1. extra finess eller raffinemang, något som förhöjer stämningen eller tillvaron eller som verkar upplivande eller uppfriskande, snits
    1939: Som det brukar vara, sidan 84, Thorsten Jonsson:
    I en modern, stilfull miljö kan Ni välja ut moderna, stilfulla möbler, som ger den rätta "piffen" åt Edert trevna hem.
    2007: Röda Rosor på en enkel stängel, Eva Willerud:
    Guld och kanter av liknande färg, sätter piff på den förseglade kärleken i honom.
    Vanliga konstruktioner: göra sig piff, sätta piff på
    Besläktade ord: piffa, piffig, uppiffad
  2. glitter exempel behövs