pläga
Hoppa till navigering
Hoppa till sök
Se även plåga.
Svenska[redigera]
Verb[redigera]
| Böjningar av pläga | Aktiv | Passiv |
|---|---|---|
| Infinitiv | pläga | plägas |
| Presens | plägar | plägas |
| Preteritum | plägade | plägades |
| Supinum | plägat | plägats |
| Imperativ | pläga | – |
| Particip | ||
| Presens | plägande, plägandes | |
| Perfekt | (plägad)? | |
pläga
- (ålderdomligt) ha som vana; bruka; ofta göra
- Han plägar vara artig.
- Synonymer: bruka
- (ålderdomligt) förse med något
- Etymologi: Av fornsvenska plægha av medellågtyska plegen[1] av urgermanska *pleganą, *plehaną ("vårda, ta hand om, oroa sig för"). Besläktat med danska pleje och norska pleie, tyska pflegen och engelska play.
Översättningar[redigera]
ha som vana
- engelska: be accustomed to
- tyska: pflegen (de)